Anne-Marie Borg minns

Vägen till Hästhagen var en, med häst och vagn, upptrampad stig uppe efter bergssidan mellan Nackanäs och Nacka kvarn. Nacka kommun insåg dock så småningom, att en ny väg måste byggas pga exploateringen av Hästhagen och Älta.

Den lilla låga träbron vid Nackanäs ersattes med en öppningsbar svängbro. Äntligen kunde buss 3 (senare 401) köra ända fram till Nacka kvarn. Barnen fick dock fortsatt gå till skolan i Sickla. Senare esattes svängbron med en kraftigare, fast bro.

Hästhagen var en mycket fager plats med sina ängar, rid- och gångstigar, sjöar och en alldeles orörd skog med svamp, blåbär och lingon samt vilda djur som älg, rådjur, grävling, räv, harar och bävrar. Alla i större antal då än vad som finns i dag. Sommartid vistades vi barn vid Källtorpssjön den mesta av vår tid.

1929 öppnades Hästhagens första affär samt Gudmundssons kiosk och mangelbod. Så småningom öppnade även Sahlins mjölk- och speceributik, där hemmafruarna hade möjlighet att träffa varandra och samtala.

Åkare Gustaf Borg förvärvade på våren 1928 fastigheten Gäddan 3, nuvarande Smedjevägen 29. Familjens första bostad i Hästhagen var, som för många andra, en billåda från Augustendals bilfabrik, men Gustaf som var 28 år, frisk och full av tillförsikt, byggde snart en sommarstuga med en vedspis och primuskök, där vi alla fem samsades på dess endast 15 kvadratmeter. Familjen bestod av pappa åkaren Gustaf, hans älskade hustru Maja samt barnen Anne-Marie, Hugo och lillasyster Ragna.

Under åren 1929–30 byggdes familjens stora hus och på hösten 1930, flyttade vi in i köket på villan. Värmekälla var en ved- och kokspanna samt en vedspis i köket. Den var ovärderlig under de kalla krigsvintrarna på 40-talet.

Den nybyggaranda som vi upplevde under 20–40-talen, är som från en svunnen tid. Här fanns alla de hantverkare som behövdes. Alla bytte tjänster med varandra.

Vintrarna under krigsåren var besvärliga, intre minsta pga de få bussturerna. Det fanns ännu ingen busslinje upp till Hästhagen.

Vår, sommar och höst var det cykeln som blev vår räddning. Alla cyklade. Till jobben, skolorna, dansbanorna och andra nöjesetablissemangen. Även semesterresorna företogs med cykel. Vintertid var det skidor som gällde. Vi åkte bland annat på vinterkvällarna i månskenet. Det var mycket fint.

Ett omfattande vägarbete utfördes under slutet av 50-talet med tanke på att en busslinje äntligen skulle kunna ta sig upp i samhället. Linje 33, senare 403.

Under 30-talet, samlades familjen vid matbordet för att, vid fotogenlampans sken, utföra sina sysslor. Mamma lagade barnens kläder, barnen läste sina läxor och husfadern rökte sin pipa i funderingar om hur allt skulle ordnas på bästa sätt.

Skogvaktare Peter Strömbäck som bebodde i en lägenhet i gula villan vid "Nackanäs"-bron, Nynäs, anlitades av Nacka kommun att undervisa Nackabarnen att rätt vårda vår fina, vackra skog. Vissa blommor var fridlysta, exempelvis blåsippor, gullvivor och liljekonvaljer. Tyvärr var det nog så, att inför Mors dag, blev det allt en del liljekonvaljer i morsdagsbuketten. Det var även förbjudet att gräva upp enar, buskar och trädplantor och det är nog så, att de förbuden gäller ännu i dag.

I dag skriver jag den 15:e april 2013 och snart är det Valborg. Jag minns hur vi barn släpade allt skräp, ris och julgranar vi kunde fina och drog upp till vårt "Majbrasberg". Det viktigaste var att vår brasa blev större än Järlas och att lågorna gick högt upp i skyn och den slocknade senare än Järlaiternas.

Min far brukade ordna med fyrverkeriet, vilket var mycket uppskattat. Tage Holmberg (Villavägen 10) ledde sången och vi sjöng "Vintern rasat ut bland våra fjällar" och "Sköna maj välkommen..." med flera sånger. Som jag minns i dag, var detta alltid en vacker och underbar afton.