Försvarets första flygplan

I början av 1900-talet utvecklades ett stort flygintresse i europa efter att Louis Bleriot flugit ett egenkonstruerat plan över engelska kanalen och även i Sverige väcktes förstås intresset för den nya tekniken.

Otto Emil Neumüller hade en son, Fredrik, och en måg, Olle Dahlbeck, som båda var marinofficerare och liksom många unga män fascinerade av den nya tekniken att färdas i luften. Sonen Fredrik lyckades nu övertala sin far att anskaffa ett flygplan av typen Bleriot, för att skänka till det svenska försvaret.

Sagt och gjort... Ett flygplan beställdes från ett varv i Landskrona. Varvet hade utökat sin verksamhet genom att även ta upp tillverkning av flygplan och så småningom levererades också det beställda planet.

Otto Emil tillskrev kungen och meddelade att han anskaffat ett flygplan som han avsåg att donera till fösvaret med förbehåll att man utbildade hans måg i konsten att framföra detsamma. Kungen tog emot gåvan och såg till mågen utbildades vid en flygskola i England, där han, efter avslutade studier, erhöll ett internationellt flygcertifikat.

Genom Otto Emils försorg fick alltså det svenska försvaret sitt första flygplan och sålunda lades alltså grunden till vad som senare utvecklades till sveriges flygvapen.

Otto Emils flygplan, "Bryggarkärran", finns nu att beskåda på Tekniska Museet.

Svärsonen Dahlbeck höll sig uppenbarligen inte alltid i luften. I Astrid Lindgrens berättelse om sina föräldrar, "En kärlekshistoria - Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult", berättar hon från sitt barndomshem på gården Näs i Vimmerby:

"Ja, nog var det rätt bra att vara barn i häståldern. Innan det ännu hade börjar vimla av bilar på vägarna. Och när man knappt hade sett en flygmaskin. “Knappt” sa jag, lägg märke till det! För en sån pjäs hade vi i alla fall sett, den som trillade ner bakom vår lagård en dag i november 1912. En riksbekant flygpionjär var det som kom brakande ner från himlen då.

 Det var Dahlbäck som flyga plär,
 han ramlar ner lite här och där.

Det stämde precis, det de så spefullt sjöng om honom. Men att han skulle ramla ner just bakom vår lagård, det var mer än någon unge hade kunnat hoppas på. Min bror och jag kom springande till olycksplatsen första av alla och hörde hans vilda eder och förbannelser, där han satt bredvid sin trasiga maskin. Han var ju på väg till Köpenhamn och Tyskland, Dahlbäck, och trivdes inte alls bakom vår lagård. Men å, vad lyckliga vi var att ha honom där och med vilket rysande välbehag vi hörde hur han svor!"

Bleriot XI

Bryggarkärran