Gubbens koja

På trettiotalet bodde en ensam äldre man i en liten koja i skogen ovanför Dorisviken.
Det var en fridsam man som inte störde någon och som gjorde lite udda jobb nere i byn mot en tallrik mat, kanske en liten slant eller någon klädespersedel. Han kallades för "Lilla gubben". Min mor brukade säga att: "Han var så söt Lilla gubben."

Det var en tid då landets ekonomi var ansträngd och arbetarbefolkningen i Hästhagen hade det som regel ganska knapert. Man fick stundtals hjälpa varandra både med mat och ekonomi.

Henry Oskarsson, som byggde och bebodde det ursprungliga huset på Passvägen 5, hjälpte vid ett tillfälle på trettiotalet, gubben att bära upp en järnspis genom skogen till kojan. Det måste ha varit ett drygt arbete. Spisen skulle ge lite värme och en möjlighet all laga mat i kojan. Markägaren gillade dock inte att gubben bodde där i skogen på deras mark och körde så småningom bort honom. Vart han tog vägen vet ingen längre.

Kojan är nu sedan länge försvunnen, kanske revs den av markägaren. Resterna av grunden finns dock kvar. Gubben hade plockat stenar i omgivningen och lagt en stadig grund till kojan med dem. Resterna finns att beskåda alldeles bredvid Gula spåret i bergssluttningen ned mot Dorisviken.

Här finns Gubbens koja för dig som skubbar runt med en GPS i fickan. I alla möjliga notationer: