Kranglan

I skogen öster om Hästhagen ligger en större tegelbyggnad samt ett mindre rött trähus (1999). Det är Nackas gamla ålderdomshem – Kranglan.

I min barndom var det fortfarande i drift och min morfar var vaktmästare där. Han och mormor bodde i en liten lägenhet i det röda huset. Där fanns också rum för tre flickor ur personalen.

Vaktmästar- och personalbostaden vid Kranglan.

Varje dag cyklade jag på min lilla cykel från vårt hus i Hästhagen ned till Kranglan för att tillbringa dagen, och ofta natten, hos mormor och morfar eftersom båda mina föräldrar arbetade. Det var ovanligt. De flesta mammor var hemma och skötte hushållet, bakade bullar och kokade saft, men min mamma jobbade, så jag fick tillbringa mycket tid hos mina morfäldrar.

Den smala, övervuxna grusvägen gick genom skogen, över det som nu är fotbollsplan. En liten bit av den gamla vägen finns fortfarande kvar. Den går från det bortre änden av planen, bakom målet, upp till den nya vägen vid bommen över uppfarten till radiomasterna. Den nya vägen byggdes då radiostationen anlades på 50-talet.

Huset ligger mycket trevligt i skogen och hade en gång en välskött fruktträdgård. I det stora huset, själva ålderdomshemmet, fanns tre avdelningar. För ensamstående, för makar samt en sjukavdelning. På högra sidan av uppfartsvägen, mot sjön, låg en ekonomibyggnad som innehöll likbod, grishus, förråd, verkstad och vedbod. I dag ligger där en parkeringsplats samt ett mindre förråd.

Grisarna var oftast tre till antalet och föddes upp på skulorna från köket. Ibland med tillsats av lite extra gröpe från inköpta säckar. Detta var nämligen en tid då det, i efterdyningarna från andra världskriget, fortfarande var ransonering på en mängd olika varor. Nästan alla människor med eget hus och tomt, hade t.ex. både höns och kaniner, för att själva kunna producera både ägg och kött utanför ransoneringssystemet. Här i Hästhagen, födde flera familjer upp en egen gris att slakta till Jul.

Kranglans grisar slaktades vi ett par olika tillfällen, som jag minns. Någon slaktades på sensommaren och de andra till juletid för att kunna förse de gamla med traditionell julmat. Själva slakten utfördes på vedbacken bakom ekonomibyggnaden av ett par tillkallade slaktare. Mormor gick alltid ut till dem med ett stort handfat för att få färskt blod, av vilket det sedan tillreddes blodplättar som man fick till middagen.

Längre in mot stora huset, efter ekonomibyggnaden, låg en isdös i slänten ner mot sjön. Där magasinerades den is som användes i kökets förvaringsskåp. Det fanns inga kylskåp på den tiden. I morfars arbetsuppgifter ingick att varje dag, med hjälp av issax, hämta isblock ur dösen och bära in till isskåpen i köket.

I köket fanns stora, golvstående kokgrytor som kunde tippas med vev när de skulle tömmas på sitt innehåll. Då huset var byggt under en tid, då elektrisk ström inte var allmänt tillgänglig – och under alla omständigheter inte kunde levereras lokalt i stora effekter – drevs de med överhettad tryckånga. Ångan producerades i en tubångpanna som eldades med kol – precis som på en ångbåt eller ett ånglok. Den stod i pannrummet bredvid värmepannan. Ångan leddes genom rännor i golvet i isolerade rör upp till köket. Då det var matlagningsdags måste ångan vara på topp. Morfar eldade på i pannan och höll fyren igång med att skyffla in kol med jämna mellanrum. Pannan måste passas hela tiden, eftersom säkerhetsventilen öppnade stup i ett då trycket blev för högt och pannan "blåste". Efter varje "blåsning" måste ventilen återställas manuellt.

På Kranglan fanns även rinnande vatten indraget. En "mordernitet" som inte var så vanlig, så här på landsbygden, som man måste säga att Nacka till stor del var på den här tiden.

Vattnet hämtades från ett litet system av brunnar uppe i backen mot det som idag är radiostationen. Brunnarna ligger mycket högre än Kranglan, så vattnet leddes genom hävertprincip med självtryck ned till husen. Brunnarna finns ännu kvar att se i backen, för den som är ute och vandrar i området.

Rinnande vatten var var naturligtvis en nödvändighet för att driva en institutionsbyggnad av den här storleken. I bottenplanet, granne med köket, fanns en tvättstuga med stor kapacitet och en myckenhet textilier tvättades varje dag. Vattnet gav även möjlighet att använda vattentoaletter i byggnaden. Något som inte var vanligt i Nacka på den här tiden.

För avloppet fanns en trekammarbrunn alldeles innanför grinden vid utgången till bron över Järlasjön. Brunnen tömdes manullt med skopa, när det fasta avfallet blivit för mycket, men det frånskilda överskottsvattnet leddes direkt ut i Järlasjön. Miljötänkandet var inte så omfattande under förra seklets första hälft. Vaktmästarbostadens innevånare hade dock inte tillgång till vattentoalett, utan var hänvisade till ett gammalt, hederligt "utedass". Nattliga toalettbesök vintertid, rubricerades definitivt inte som nöjesverksamhet!

Kranglan – Nackas gamla sjuk- och ålderdomshem.

På Kranglan bodde också en mycket udda person som kort och gott kallades för "Ryssen".

Han var inte gammal utan kunde möjligen betraktas som socialt handikappad och i brist på bättre inhysning bodde han på ålderdomshemmet – dock inte i själva huvudbyggnaden utan i ett litet krypin i ekonomibyggnaden, granne med grisarna och likboden. Såvitt jag vet, hade han arbete på Atlas Diesel, som Atlas Copco då hette.

Han cyklade varje dag genom Hästhagen, fram och tillbaka till jobbet, klädd i ganska sjabbiga kläder. På sin lediga tid, ägnade han sig åt att framställa vad som skulle bli ett nytt, revolutionerande drivmedel för explosionsmotorer. Resultatet testade han på en gammal motorcykel som han ofta sågs försöka springa igång längs Kranglanvägen. Ibland startade den och rök och spottade men oftast gick den inte alls.

Vid ett tillfälle lyckades han dock med konststycket att osa ihjäl en gris då han blandade sina djävulska dekokter, verksamheten bedrevs nämligen i hans kombinerade bostad och verkstad som ju hade grisstiorna som granne.

Några damer ur Kranglans personal poserar 1929 i trappan ned till fruktträdgården. Lägg märke till "vällingklockan" snett till vänster ovanför köksdörren. Med den kallades till måltiderna.

Eftersom det var ett ålderdomshem avled de boende med viss regelbundenhet och begravningsentrepenörernas besök i likboden var ganska frekventa. Jag gjorde täta raider i mormors krasserabatter, för att plocka handbuketter till de döda att ha med sig i kistan.

I början av 50-talet flyttades ålderdomshemmet till den nybyggda Tallidsgården på Tallidsvägen i Nackahöjden. Den var säkert mycket mer modern och rationell men miljön var, och är, avsevärt tråkigare än vid gamla Kranglan med sina fina omgivningar.

Då ålderdomshemmet flyttat hyrdes huset av Atlas Copco som använde det till personalbostäder under en räcka av år. Ryssen bodde kvar. När Copcos hyrestid gått ut och personalen flyttade ut försvann även "Ryssen". Varthän? Vem vet?