Kommunikationer

De kommunikationer, som stod till buds från mitten av 1800-talet och fram till dess Hästhagen började existera som samhälle på 1920-talet, var sommartid hästskjuts på den dåliga vägen Nacka Kvarnar - Nackanäs - Sickla - Henriksdal till Stockholm. På vintern kunde man, åtminstone när isen låg, använda sig av vintervägen från skärgården som här följde sjösystemet Järlasjön, Sicklasjön och Hammarbysjön in till Södermalm. Samma väg gick att använda på sommaren om man använde sig av kullbåt. Dessa roddes av dalkullor som sommartid kom ner från Dalarna för att tjäna kontanta medel. Fyra skilling kostade det från Södermalm (Barnängsbryggan) till Nacka Värdshus vid södra stranden av näset mellan Järlasjön och Sicklasjön.

1851 sattes den första ångslupen Sickla in på samma trad. Slupen Sickla var ett skröpligt flytetyg och detta i samband med att Nacka Värdshus stängdes lades sluptrafiken ned. 1859 öppnades ett Schweitzeri vid Nackanäs på den tomt, där senare Nackanäs Värdshus byggdes. Detta och den ökande sommarhusbebyggelsen efter sjöleden medförde en starkt ökande passagerartrafik på kulIbåtarna.

En ny ångslupstrafik var nu tydligen ekonomiskt lönsam. 1863 sattes den hos fabrikör G.W. Collins Verkstad, i hörnet av Pilgatan (nuvarande Folkungagatan) - Stadsträdgårdsgatan (nuvarande Nytorgsgatan) mitt i Södermalm, byggda ångslupen Nackanäs i trafik. Under sön- och helgdagar var passagerarantalet ibland så stort att en av Nacka Kvarns stora pråmar måste tas på släp för att få med samtliga passagerare.

Denna båt utbyttes 1864 mot en för traden lämpligare båt som fick överta namnet Nackanäs. En slup med namnet Stubbsund började samma säsong och gick samma tur som nya Nackanäs. Stubbsund var troligen den gamla Nackanäs. 1876 sattes en ny slup, liknande den förra, in på samma trad och även den fick ärva namnet Nackanäs. Under tre olika perioder gick alltså tre stycken ångslupar under namnet Nackanäs på traden Barnängsbryggan - Nackanäs - Nacka Kvarnar - Stubbsund. Samtliga slupar hette alltid i folkmun Nackapelle, antagligen för att skepparen hette Pettersson.

1913 förlorade Nackanäs Värdshus sina spriträttigheter ooh Stockholms stadsfullmäktige beslöt anlägga Hammarby kanal med sänkning av vattenståndet i Hammarby sjö som följd. Dessutom hade Saltsjöbanan startats 1893. Detta sammantaget betydde slutet för sjötrafiken på nämnda trad. Under hela denna tid hade säd- och mjöltransporter sommartid gått med pråm till och från Nacka Kvarn.

Efter sjötransporterna följde en period, då Saltsjöbanan plus hästskjuts och i vissa fall bil uppehöll trafiken från och till Stockholm. Man får inte glömma cykel- och gångtrafik, som på vissa sträckor var nog så stor. Från början av 1920-talet blev busstrafik det kommunikationsmedel, som expanderade kraftigast och som betytt mest för Hästhagen. Den har medfört, att villaägarna fått mycket bekymmer och mycket arbete, innan det, blev som det är nu. Det är inte helt klart i dag, men vi hoppas, att det skall bli bättre. Låt oss i föreningsprotokollen följa händelsernas utveckling.

Personbefordran

9/11 1930
§ 11 Herr Karlsson föreslog, att styrelsen skulle ingå till bussbolaget med begäran om att förlänga busslinjen i staden till Slussen och i Nacka till Nacka Kvarn. Styrelsen skulle försöka få med Nysätra- och Fågelboföreningarna att uppvakta bussbolaget. Herr Thysell upplyste om, att bron vid Nackanäs ej kunde ta några bussar. Frågan låg hos Vattendomstolen för avgörande. Dessutom ligger Slussfrågan (Slussen i Stockholm) under utredning. Något kan inte göras förrän om tre till fyra år. Mötet beslöt, att styrelsen skulle arbeta med dessa frågor.

12/4 1931
§ 14 Herr Karlsson yrkade på, att styrelsen skulle tillskriva bussbolaget med yrkande på, att de skulle förlägga Nackabussens ändhållplats till Slussen. Herr Thysell påpekade, att det var så trångt, att det inte gick att parkera. Någon ändring är ej att vänta inom tre år. Herr Karlsson sade sig känna till dessa förhållanden men ville det oaktat, att styrelsen skulle gå in med en skrivelse för att ha ett gynnsamt utgångsläge, när Slussen blir klar.

13/11 1938
§ 4 Styrelsen meddelade, att den sänt en skrivelse till Trafikaktiebolaget Stockholm-Björknäs med begäran, att linje 3 E skall förlängas till torget i Hästhagen, där god plats finns för vändplan. (1934 gick den första bussen Nr 3 Borgmästaregatan - Nackanäs - Ekstubben).

16/4 1939
§ 6 Föreningen hade fått svar på skrivelsen till Trafikaktiebolaget Stockholm-Björknäs. De voro villiga, att förlägga ändstationen för linje 3 E i Hästhagen. Det fordrades dock en del mindre ändringar av backen vid Kvarnen. Styrelsen har gått i författning om en begäran om detta hos Vägstyrelsen.

12/11 1944
§ 8 Herr Irberg föreslog, att styrelsen skulle gå i författning att få bort röda stugan i Kvarnbacken. Efter upplysning av herr Söderkvist beslöts, att omgående sända en skrivelse i denna sak. (Om vad och vart?)

14/3 1945
§ 4 Sekreteraren föredrog skrivelser beträffande Kvarnbacken. Under följande diskussion framhöll herr B. Högberg, att kostnaderna för rivning av röda stugans tvättstuga och uppsättande av en ny vid sjön borde betalas av kommunen och inte av Hästhagen. Mötet beslöt, att direktör M. Andersson skulle tillskrivas och meddelas honom mötets beslut.

22/4 1945
§ 8 Angående problemen med Kvarnbacken meddelade sekreteraren, att han varit i kontakt med direktör Andersson, som omtalade, att frågan blivit bordlagd i väntan på Hälsovårdsnämndens utlåtande.

18/11 1945
§ 7 Herr Janby rapporterade, att han varit i förbindelse med Vägförvaltningen och att det utlovats att eventuellt påbörja Kvarnbacken redan i höst.

18/11 1954
§ 9 Ordföranden rapporterade, att styrelsen avsänt en skrivelse till Nacka stad angående Kvarnbacken. På begäran upplästes skrivelsen, vilken fick allmänt bifall. Rapporten godkändes. (Men vad stod det i skrivelsen).

27/4 1955
§ 13 a) Ordföranden rapporterade, att droskstation inte gick att få åtminstone inte nu. b) Busslinjen till Hästhagen skulle få nummer 33 och den skulle starta redan den 15/5 om vägen hann bli klar.

13/4 1962
§ 10 Herr Å. Asplund föreslog, att styrelsen skulle få i uppdrag att begära hos myndigheterna förbud för genomfart Nacka Kvarn - Duvnäs, då nu Järlaleden var öppnad. Herr Berg påtalade bekymret med parkerade bilar i vägkorset Utsiktsvägen - Jägarvägen - Hästhagsvägen. Styrelsen fick i uppdrag att skriva till Borgmästaren för P-förbud.

24/11 1971
§ 9 Förslag framlades, att föreningen skulle begära, att samtliga bussar till Älta skulle gå via Hästhagen.

26/4 1972
§ 13 Ordförande meddelade, att han varit i kontakt med SL betr. fler bussturer till Hästhagen. SL avslog begäran.

20/5 1976
§ 11 Trafikkommittén meddelade, att myndigheterna ämnar stoppa genomgångstrafiken med bil genom Hästhagen med en spärr vid Kranglan.

Postgång

12/4 1931
§ 12 Herr E. Karlsson talade om svårigheten att fä post till Hästhagen. Han föreslog, att styrelsen skulle satta sig i förbindelse med Poststyrelsen för att få svar om möjligheten, att få posten utburen i Hästhagen. Herr Borg meddelade, att han hört av postbudet i Sickla, att Postverket räknat på utgifterna för utbärning av posten i Hästhagen. Herr Borg ansåg det vara bäst att vänta på resultatet av denna undersökning. Herr Högberg erbjöd sig att fortfarande (till dess postgången blir ordnad) hämta posten åt dem som önskade till affären. För underlättande av postsorteringen på postatationen skulle den adresseras till Högberg. Herr B. Karlssons förslag antogs.

20/8 1931
§ 10 Postfrågan. Herr Jansson meddelade, att frågan ligger under utredning hos Poststyrelsen.

17/4 1932
§ 4 Herr L.A. Johansson begärde en upplysning om en post på 50 stycken postlådor à 2:40 styck = 120 kronor. Herr Jansson upplyste, att föreningen inköpt dessa från Poststyrelsen. De finns hos herr Högberg. De flesta är sålda. Postgången är alltså ordnad.

Telefon

29/11 1950
§ 9 Telefon för allmänheten var uppsatt i Gudmundssons kiosk.

Avslutning
Från det att Hästhagsborna i början endast kunnat åka från Stockholm till Nacka Station (med Saltsjöbadståget) med allmänna kommunikationer, kunde de i oktober 1929 åka till Nackanäs med buss. 1934 kunde de åka med Ältabussen till Nacka Kvarn och 1955 ända upp i Hästhagen. Därmed borde kommunikationsproblemen vara lösta. Det är de dock inte till allmän belåtenhet. Turlistorna uppvisar en del egendomligheter. Men människan skall inte vara helt nöjd. Vi skall inte kvirra, men arbeta för en ur vår synpunkt lämpligare lösning på kommunikationsproblemet.