Nisse Wallman minns...

Mina första kontakter med Hästhagen fick jag 1924, då flyttade jag med mina föräldrar från Grödinge till Tenntorp under Erstavik. Jag började i Sickla skola, där jag gick sista terminen av min, på den tiden 6-åriga, skolgång. I skolan träffade jag ungdomar från Hästhagen och Nacka gård. De bodde så att säga åt samma håll. Man gjorde sällskap hem från skolan.

Hästhagen har haft namn om sig att under åren 1920-1950 med stor framgång fostra goda skidåkare. Bröderna Bergqvists namn lever fortfarande kvar från den tiden, då Järla IF var storklubb i skidspåren och hoppbackarna. Under min uppväxt tillbringade jag nästan all fritid i Hästhagen. Vi sysslade med skidåkning och ping-pong på vintrarna; Fotboll, friidrott och orientering på somrarna.

År 1929 flyttade vi från Tenntorp till Nacka Gård och sedermera till Nacka Kvarn. Under den tiden pågick byggandet av Hästhagens villasamhälle för fullt. Den ena tomten efter den andra blev bebyggd. Vi alla, som såg detta uppbyggnadsarbete, beundrade dessa pionjärer för deras enorma energi och vilja att med små medel och begränsade tillgångar skapa ett fint samhälle.

Pingsthelgen 1943 blev en milstolpe i mitt liv. Då fattade vi jag och min framlidna hustru, Ingrid, ett av våra viktigaste beslut, nämligen att köpa fastigheten Haren 5 i Hästhagen. Drömmen om att bli Hästhagsbo på riktigt var förverkligad. Under dessa år från 1943 och fram till år 1984 har mycket hänt med Hästhagens utveckling. Den första generationens nybyggare har nästan helt gått ur tiden. Det finns bara ett fåtal av dem kvar.

Även den ursprungliga bebyggelsen med de mindre och anspråkslösa villorna, som byggdes efter dåtida forhållanden och ekonomiska tillgångar, börjar försvinna. En ny generation håller på och tar över. Det är bara att gratulera och önska dem lycka till.

I Hästhagen har alltid funnits ett stort idrottsintresse. Hästhagsungdom har med framgång utövat skidåkning, backhoppning, ping-pong, fotboll, bandy, orientering samt friidrott. Skidåkning är den framgångsrikaste grenen, där man under 20-, 30- och 40-talen hade ett flertal ungdomar av elitklass, man hemförde även några DM-titlar. Backhoppningen blev ej vad man hoppades på grund av skidbackens olämpliga placering med uppbromsningsplanet mot strömdraget vid kvarnen.

Bandy var populärt på den tiden, innan ishockyn kom och drabbade oss. Friidrott blev näst skidåkningen en stor gren. Man deltog på Saltsjöbadsspelen, Nynäshamnsolympiaden, Sleipners och Sundbybergs terräng, Stadslöpningen, Dagbladsstafetten samt stafetterna Äppelviken runt, Aspudden runt och ett stort antal klubbmatcher. Vi hade på den tiden en förening, som naturligt nog hette Hästhagens IF, men på grund av föreningens litenhet tävlade alla Hästhagare för Järla IF.

Nämnas bör även att under ovan nämnda tid saknades såväl idrottsplats som fritidslokal. På somrarna sparkade man boll eller tränade hopp och kast i någon glänta i skogen eller på någon osåld tomt. Under de mörka årstiderna höst och vinter, utövades träning och framför allt, ping-pong i något garage eller i magasinslokalen vid ladugården, som ställts till ungdomens förfogande.