Scoutstugan

I skarven på sextiotal/sjuttiotal fanns en ny generation av mindre barn i Hästhagen och vi som var deras föräldrar funderade en hel del över hur barnen skulle kunna få en meningsfull verksamhet här på hemmaplan.

Två mammor i byn, Maj-Britt Stenfelt och Lilian Nilsson, såg till att få igång verksamheten i den vilande Nacka scoutkår. En av sveriges allra äldsta. Men var skulle man hålla till? Tillfälligt lånades en lokal av Erstagården, men vi behövde en lokal som kunde disponeras på alla tider efter eget gottfinnande. Så hur göra?

I samma veva stod Vin & Sprit AB inför en ombyggnad av sin anläggning vid Årstadal och där jobbade Lasse Wijnbladh från Smedjevägen 19 som fastighetsingejör. Portvaktsstugan vid infarten till fabriken i Årstadal skulle rivas i samband med ombyggnaden och Lasse lyckades tigga till sig stugan som plockades ned i bitar och ställdes i kontainrar.

Nu hade vi en stuga...
Men var i hela friden skulle vi göra av den?

Efter diverse funderingar kom vi på att backen upp till vänster om Järlagården, skulle vara ett utmärkt ställe. Tvärs över den gamla alléprydda väg som ursprungligen var infarten till Hästhagen. Detta var dock Stockholms mark och vi måste då alltså söka tillstånd för att få lägga stugan där. En kommité bildades för att underhandla med Stockholms stad. Efter förhandling med staden fick vi tillstånd att, i Scoutrörelsens namn, få lägga stugan där vi önskade. Kontainrarna kördes dit och placerades på platsen. Nu var det "bara" själva arbetet kvar.

Örlogskapenen Dag Lundman som bodde på Källbacksvägen 10 var i kraft av sin militära utbildning en utmärkt arbetsledare och han tog på sig an uppgiften att organisera bygget.

Vi bildade en informell arbetsbrigad av pappor och mammor från byn. Vi utvecklade också ett lysande tiggarbeteende vad det gällde att skaffa material och resurser till bygget. Vi tiggde grävmaskinsjobb, rörläggning och eljobb. Murning av plintar och byggnation stod vi själva för. Vi lyckades också att få folk från när och fjärran att komma hit och göra dagsverken på bygget. Allt fortlöpte mycket väl och vi hade många trevliga stunder tillsammans vid byggplatsen med t.ex. måltider i det gröna ur medhavda lunchkorgar.

Så småningom och efter mycket avslutande småpyssel stod huset färdigt. En erfaren scoutledarinna från Järla, Annie Moberg, kom till vår hjälp och några mammor från byn iklädde sig också rollen som scoutledare. Verksamheten kom igång och fortlöpte under ett antal år. På köpet hade vi som jobbat med bygget också en utmärkt samlings- och festlokal för mindre samkväm.

Med tiden växte barnen upp och verksamheten ebbade ut. Scoutkåren slogs ihop med sjöscouterna som använde stugan under en tid men dock allt mindre och till slut stod stugan mest tom.

Nu hade nya och yngre människor flyttat in i Hästhagen. De hade ett akut behov av dagisplatser. Föräldrakooperativet Blåbäret bildades och fick hyra stugan av scoutrörelsen för att använda den som dagis. Nu är stugan åter fylld av glada barn varje dag, så vårt ideella slit med stugan, kommer fortfarande Hästhagens barn och föräldrar till del. Varje dag.

Tore Stenfelt, som är gift med Maj-Britt, har gjort en utmärkt dokumentation om de första åren av den lokala scoutverksamheten och kan läsas på denna länk (öppnas i en egen flik). Väl att märka att sidorna ligger i följd här och därför kan text ibland referera även till bilder på föregående sida.

Läs om Scoutkåren (öppnas i en egen flik)